Ljusstämning

Den fina islyktan gjorde jag igår.

Köpte en form av min vän Åsa: ateljeannorlunda@blogspot.com

Den sista hon hade hemma då de sålt slut på ett kick.

Det är ju så kallt så det passar ju bra.

Ja när jag köpt min blev det 0,3 grader plötsligt

från att ha legat på 19-20 grader en längre tid.

Jag la iallafall i några vita pärlor och toppade med gransris på det.

Var ju så sugen att börja,  så jag gav mig inte tid att samla på något annat den här gången.

Formen kostade 220 kr och det blir en perfekt grej att ha och ge bort

Islyktorna alltså.....inte själva formen:-)

Ikväll har jag sytt på ett par gardiner till tvättstugan, blev bra.

Den är inte klar än så jag avvaktar med att visa upp den med före och efterbilder, brukar vara kul med sådana.

Men nu......ska jag krypa ner i sängen...

Godnatt å sov så sott!!

1 december - juletid - stilla ro å frid

I år känner jag att det är härligt med

julen

Julekänslan infinner sig och jag tar det sakta men säkert med julförberedelser....

jag kommer att ha tid.



Vår adventsljusstake



Adventssiffror var slut överallt där jag letade,

jag gjorde därför egna och de blev riktigt bra!

Stråltråd och en tång - voila´

Julmålning till vårt fönster



En fönstermålning till jul "måste" man ju ha.....

Vi har ett badrum som gömmer ett fönster som jag gärna vill "fina" till...

En stilistisk målning har suttit där som tar upp målningen vi har i entrédörren.

Nu var det dax att skapa ett nytt konstverk dit så det blev såklart en julig sådan.

Jag är riktigt härligt nöjd! 

Snöflingevita drömmar...

Jo det låter vackert.

Det är också Emma Hambergs ord,

hon skriver i Coops senaste tidning om julstressen....

Jag fick en form av inre lugn och tänker anamma hennes tankar

om att mata dammråttorna med ost, få julgodis av en kompis som är duktig att göra sånt och i gengäld ge bort nåt som jag är bra på så får man ju dubbelt upp....

Vill inte heller sitta och grina i skafferiet på julaftonsmorgon

av att julen trycker över bröstet.

Har förvisso inte grinat i nåt skafferi tidigare heller,

men visst har jag känt julpaniken.

Både före och under tiden.

I år ska det inte bli så.

Jag är ute i god tid, lägger ner ambitionerna och njuter av det som är.

Sen att det ligger lite ost här och var i hörnen är väl bara trevligt.....

kram på er

Tvättstuga!

Oj....nu ska vi ta tag i att flytta vår tvättstuga.
Den ska få bo i nuvarande pannrummet, i nuvarande tvättstugan ska vi så småningom ha ett relaxrum.

DET blir skönt för själen.

I vår nya tvättstuga har jag funderat länge på att skoja till det och surfade runt mycket. Jag hamnade hos www.pysseliten.blogg.se och fastande direkt.
En vit och svart bas med chans att bryta av och skoja till det med färger ska det bli för vår del.
Känns jättebra!
Nu är alltså huvet fullt med allt man kan ha i en tvättstuga och allt fint som går att få till där. Spännande!

Just nu är pannrummet ett lager med kartonger inklusive innehåll som ska hamna på Bakluckeloppis till våren.  Bara tanken på loppisen känns som en befrielse - Feng Shui så det förslår,  ska det bli

Tisdag i snuvans tecken..

Sätter man sin fot bland många barn vars baciller man inte kan ducka från, hamnar man förr eller senare, i mitt fall förr...i ryggläge med hosta, snuva och huvudvärk som sängkompis en tid.  

Inget mysig sällskap.

Förflyttar man sig till soffan, tänder ljus och tittar på en go film känns ryggläget aningen lättare att acceptera. I mitt fall händer det sällan att jag tar mig tiden att se på en film så visst, på så sätt är det välkommet.

En höstig ljuslykta som tedde sig läckrare i mitt huvud
innan den fick sin verkliga look, lite väl dagisaktig i mitt tycke...
nu finns den och får delvis fylla behovet av höstfägring

Nu ska jag lägga mig och se på "Tillbaka till Eden" en film/serie i 3 delar som jag slukade i slutet på 80-talet.

Förväntningarna är något tveksamma då tekniken gått framåt sen dess

......huvva.....20! år.....

Håller också på att skapa ett bildspel som jag skulle vilja ha här på min blogg, får inte till det riktigt och efterfrågar härmned expertishjälp här på min blogg....

Tack så länge och prosit!  

Djupare funderingar om människosläktet och dess beteende...

Nu blir jag djup.

Bråddjup.

Jag måste ventilera och slänga ut en fråga.

Frågan är valfri att svara på om man läser min blogg....

Varför är det så många människor som saknar empati? Som bara ser till sitt och inte kan sätta sig in i andras situationer - trots att de får sig serverat ord till känslorna

och en öppen hand till en diskussion?

Varför ser inte dessa människor att en konfrontation är ett rop på en diskussion, en plattform för olika värderingar, ett givande och tagande och en plattform med plats för respekt inför varandras känslor och åsikter.

Runt omkring mig under åren - då och nu - finns det människor, oberoende av varandra,  som betett sig och beter sig så egoistiskt, respektlöst och oempatiskt att jag faktiskt har svårt att tro att det kan hända!  

Det de fått är ett ärligt rop på hjälp, en blottad bringa och ett försök till själbevarelsedrift.

Varför sätter dessa människor sig själva som förmer?

Varför anser de att de har rätt att ignorera, bespotta och lägga sig i andra männsikors liv och tror sig kunna styra över andra?

Vad är det som gör att jag varje gång det händer blir lika

förvånad, förbannad, ledsen OCH MAKTLÖS??

Jag tror på mänskligheten,

det är väl därför jag tror att det inte kan hända det som händer.

Jag anser att om man sätter ord på sina känslor och beskriver vad man känner och tycker så kan man inte få annat än respekt.

Jag måste nog kapitulera totalt där och medge att det inte är sant.

Man ska vists hålla käft, tiga still och gilla läget.

Jag vill inte det!

Jag tar inte mer skit nu!

Tycker att GRYNET som var barnens (läs: tjejernas) stora förbild i början på 2000-talet kan blomma upp igen och lära våra barn (och oss vuxna) att stå upp för sig själva.

UTAN att för den skull trampa på andra.

Skogskalas i dag!

Idag är det lilla M´s födelsedag!!

6 år!

Vi har som tradition att ha familjekalaset  i skogen en bit hemifrån, där finns vindskydd, grillplats och allt man behöver!

Vi grillar hamburgare och äter tårta och har det trevligt en stund.

Idag ville hon ta emot släktens jubel sittandes på taket på vindskyddet "det känns mindre pirrigt då" sa hon.

Antagligen för att hon har överblick!

Hon är klok min lilla.

Vi har fint väder varje år, första året blåste det rätt rejält, men på vår plätt så var det lugnt. Då blev det extra mysigt.

I morse var det mjölkdimmigt ute och hopp om sol låg långt borta.

Men mitt på dagen när det var dags att ta sig till skogen så kom solen.

Tack för det!

Lilla M fick 6 st vackert rosa rosor på morronkvisten

Just den här tiden i oktober brukar det vara just så vackert som den vackraste höst kan vara..så även idag.

Storkusinen gömde godis till barnen som de letade upp, en är fortfarande kvar eftersom han hittade ett specialbra ställe så den inte blev hittad alls. Skogsmulle ska också ha nåt mysigt på lördan, vassego.

Det är härligt att ha en sån liten familj och en så stor storfamilj som jag har!

Tack för att ni finns alla mina kära!

Två sorters surdeg!



1) Surdeg....som man äter:-) 

Baka surdeg!

Det är väldigt roligt!

Och VÄLDIGT gott!

Jag har perioder då jag bakar och resten av familjen -och jag -äter, jag bakar nytt och vi äter. Nu är det ett tag sen....ska ta tag i det där igen.

http://www.paindemartin.blogspot.com/ har inspirerat mig. Han har klokt nog gjort pedagogiska filmer som visar exakt hur man gör, det var filmerna som fick mej att  våga prova.

Leila Lindholm med sin bok "One more slice" och hennes många härliga TV-program har också gjort det, inspirerat mig alltså.

Ska ta tag i det där så snart jag kan igen.

Det är verkligen dax.

2) Surdeg i form av GUBBSTRUTT....

Honom har jag mött idag, det är en granne - INTE till oss - nej, nej verkligen inte!!!

OBSERVERA DETTA!!

MEN, en granne till en väldigt när och kär till mig!

Han har inte något annat för sig än att stå och glo och vräka ur sig saker till oss så fort vi rör oss på den aktuella tomten och utanför den.

Idag var gränsen nådd,  då han istället för att vara behjälplig då och annars, liksom bara växer upp ur marken och står där och glor. Han börjar sen ifrågasätta vad vi jobbade med -  på EGEN (hyrd) mark - !  

Han stod och svor åt mig så jag berättade för honom att han skulle ta och skaffa sig ett eget liv så kan han då sköta sitt och vi vårt! Han påstod att han -om någon-hade ett liv...(så det var ju bra det då.)

Men tjena!

Ja, adrenalinet gick igång på mig. Tur att han valde att gå så jag slapp säga mer som jag hade på lut.'

Jag förstår heller INTE människor som ställer frågor som de inte har med att göra om andras liv!! 

Jag förstår inte heller människor som ställer frågor om de mest privata saker i folks liv och förväntar sig ett svar.

Vanligt sunt förnuft talar inte till dem.

Mitt dilemma blir så att jag blir ställd och svarar UNDVIKANDE på frågan, ISTÄLLET för att jag frågar tillbaka:   

VARFÖR VILL DU VETA DET?? 

Påminner mig de gånger de händer att " det blir så nästa gång", för det blir det....tro mig!

Idag gick mest min energi åt till detta, inte så bra, jag vet. Släpp taget sa någon till mig för ett par år sen. Det är verkligen skönt!

Surdeg nr 1  har jag nu en stark längtan till att göra verklighet av igen.

Surdeg nr 2 har jag sett för mycket av och vill helst bara glömma!

Bra namn.

Surdeg!!

Nu är det GNATT. Min L går vakt inatt i båthamnen....oojojojj, hur skaaaa det gå?

Alla som äger en båt och förvarar den i båthamnen får vaka natt 1 ggr varje sommarnatt.

Han får sova i morron.



Har jag fött en kalv??

...min lilla M har svårt att somna på kvällarna nuförtiden...Hon hinkar i sig varm mjölk så det står härliga till. Jag har inte några medel att ta till så hon ska sluta med mjölken. Hon blir sex år nästa helg, kan det ha med åldern att göra att det är så svårt att komma till ro. 
Vi gör som jag tycker är det bästa, i sängen ska hon ligga 18,45.
Vi läser bok, kliar rygg och sjunger....
Jag TYCKER att hon bör komma till ro då.

Inte hon, det är tydligt.
Ikväll är hon arg också och jag blir frustrerad eftersom jag inte ens kan gå ut i bilen och hämta saker där innan hon somnat....jag just nu är ensam vuxen i huset.

Hur ska jag göra?

Jag får trösta mig med att inte många barn som går gymnasiet hinkar mjölk på kvällarna...eller?

Då...när lilla M går i gymnasiet befarar jag förvisso att det tillkommit annat för mamman att fundera på än varm mjölk....

Så jag borde komma ihåg den här tiden. Jag gör det.

Att hon inte förstår hur skönt det är att få sova!!!
Jag vill helst sova hela tiden, nuförtiden.
Om det är hösten, åldern eller en allmän rastlöshetströtthet det är ovisst.

Gnatt

Utflykt till sig själv?

Min L och jag tog för ett tag sen en tur vårt landskap och hamnade bland annat i Järvsö. På en liten väg fick jag syn på den här skylten! Rätt roligt eftersom det faktiskt är mitt efternamn som står där. Varför Åslund har fått en väg uppkallad efter sig (mig):-) förtäljer inte historien.
En Ås och en Lund som växte ihop kanske?
En väldigt betydelsefull kvinna, eller för all del -en man,  har kanhända satt sin prägel på bygden.

Min släkt?
Förmodligen inte, vi har fiskat vid Hornslandskusten i alla tider.....

Ha en trevlig och spännande valsöndag!!

Vår egen potatis!



Tänk att det blev lite ändå!....

Som nybliven trädgårdare vill jag ju också prova på att sätta potatis. Så jag tog några som växt till sig och petade ner i jorden, jag tycker att jag varit noga och skött om dem ( läs vattnat). Tänkte faktiskt inte att det blivit nåt, eftersom blasten inte blommat. Jag tog och rafsade bort blasten och skulle vintra ...så vips! kom det några potatisar liksom uppstudsande jorden!!  De fyllde botten på hinken och räckte till en middag för oss....HÄRLIGT! 

Nu är det lördag och kvällen går i ensamhetens tecken då mina kära är borta på olika håll... Det blir en kväll framför brasan och "Här är ditt liv"..... 

Det var länge sen, alltså TV och brasa.

Skönt!

Dilemma..

...denna gången är det mest ett trädgårdsaktigt sådant...

Jag får så mycket ideér här hemma hur jag vill och tänker att det ska se ut inne och främst ute i trädgården. Sen tar det stopp...i huvet. Nu här det är höst kan man göra så mycket läckert ute med alla möjliga häftiga saker, det mesta från naturen.
När jag sen åker och ska köpa något som jag tänkt ut så blir det tomt i huvudet när jag kommer till butikerna. Jag börjar liksom tänka på alla möjliga ställen som jag kan få till det på och glömmer att fokusera på en sak i taget.

Så oftast blir det inte något alls.

Tyvärr är jag inne i en period nu då jag tycker att det mesta inte är så snyggt!! Det är som ett försvar som sätter in eftersom jag inte kan bestämma mig för något. 

Idag var en sån dag, jag tog en shoppingtur för att "unna mig" nåt.
Kom hem med - ingenting. 
Jag stressade upp mig och så bidde det ingenting.
Trist.

Hittade faktiskt ett gardintyg som jag gillade, ska mäta alla våra fönster och lägga lappen i plånboken så jag alltid har den till hands. Tänkte sy hissgardiner för första gången.

Det har ösregnat idag. Jag fick för mig att jag vill ha en gosigt fodrad snygg regnkappa med huva och ett par snygga gummistövlar. Letade på nätet och på tradera så här på kvällskvisten. När jag har tid så ska jag leta på stan. Mysigt med regn när man har rätt kläder.Ha en fortsatt skön septemberkväll.

Problem är till för att lösas....

...Mitt favoritcitat är för närvarande:

Alla problem går att lösa, går det inte att lösa så är det inte ett problem utan en faktisk omständighet som man måste anpassa sig till

Den som uttryckte detta väldigt finurliga så jag hörde det var komikern Henrik Hjelt (som vi ser i Parlamentet, bland annat)  i sitt sommarprogram den här sommaren 2010.
Det ska från nu bli mitt motto.
BRA!.





En färgklick i skogen att bli glad av...bara!!

   

Man kan också luta sig mot "Sinnesrobönen", dock med en mer religiös ton...

Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Hur som helst så har jag löst en del smått som stört mig på senaste tid...(en del stort finns dock kvar, tyvärr)

Hur som helst så gläds jag åt det lilla....som att jag fixat lite småfrågetecken på den här bloggen, som sagt med hjälp av "Åsa-Annorlunda", men faktiskt en hel del av endast mig själv.

Fler saker som oroat i mitt sinne - men inte längre:

1)

Min kameraladdare är återfunnen....den var försvunnen hela sommaren. Lånade kära mammas laddare mellan varven dock.

2)

Min höstjacka dök upp precis när jag behövde den

3)

Facebook.....vad är det som drar? 




Jag har en förmåga att hitta
hjärtan
överallt....här - ett hjärtspår i gruset efter ett härligt höstregn!
Kärlek finns överallt! 

 

Det här med FB.

Facebook.

Jag tycker på sätt och vis att det är lite finurligt med det där. Jag som flyttat runt lite har haft förmånen att få ha fått både lämna och sparat spår här och var och har skaffat mig vänner runt om i vårt land. Vännerna är kvar där jag en gång var och med FB kan vi ha lite kontakt så det blir lättare att ta kontakt personligen när man kommer dit - förr eller senare - och tvärtom.

Men när jag skriver vad jag ätit eller om jag är trött, ska handla mat eller gå på krogen så känns det som att jag trampar på mig själv faktiskt. Ändå skriver jag ibland sånt. Ja, vad ska man skriva?

Det är roligt att titta på mina vänners bilder och vill därför lägga ut en del själv. Vill vara personlig men inte för privat. Om jag går lite över gränsen känner jag det direkt med en besk eftersmak. Aktar mig för det. För min egen och min familjs skull. 

Går nog över mer till min blogg, men samma regel....personlig men inte privat.  

Varför!?...

..är det lite krångligt att få till det med bloggen?
De flesta av oss är väl någorlunda hemma i datorns värld.
Åtminstonde vi som skriver bloggar.
Jag fastnade totalt och fick tack och lov hjälp av kära Åsa
www.atelje annorlunda.blogspot.com
att komma vidare. Min L var också hjälpsam igår kväll.
Det kan nog vara så att jag inte orkar läsa de instruktioner som finns. Jag tycker faktiskt att det är svårt att läsa sig till saker och ting. Jag lyssnar hellre och ser på när någon annan gör först, sen förtår jag. Då är jag lättlärd faktiskt!Har på senare år förstått att det är helt OK och helt normalt. Man lär sig på olika sätt, jag är en blandning av auditiv( lyssna och tala) och taktil ( göra - lära) har jag förstått.
Det finns två till: Kinestetisk ( uppleva och känna) och den visuella ( ser)
Tänk om jag hade varit medveten om det under min skoltid, OM fler vore medvetna om det idag, vad mycket mindre frustration vi skulle ha i skolan då!

Det blev en solig första septemberdag!

Inte för att jag använt mig av den, då jag mest legat och läst och sovit om vartannat. Jag hämtade posten, och hämtade mig ett äpple på trädet... det var väl det jag tog för mig av solen idag. Känner mig bättre än i går, hostan sitter fortfarande fast och låter illa men det har lättat i bröstet. Lilla M har varit på lekis efter sin förkylning och kära mormor hämtade henne där så de fick en stund tillsammans på eftermiddagen. Det blev en lång dag för henne och nu sover hon gott. Imorgon, om jag orkar ska vi göra en Pinjata som Lilla M önskat sig till sitt kalas i början av oktober, eftersom jag aldrig gjort någon sådan måste vi provgöra en innan det riktiga kalaset. Det blir spännande!

I morgon ny månad! SEPTEMBER välkommen!

DET ÄR HÄRLIGT MED HÖSTEN!



En höstbild med några år på nacken som föreställer Lilla M i höstlövsregn.


Jag gillar den årstiden bäst. Det vackra färgerna, den höga luften, de rena och friska som omsluter oss.
Jag är så fullkomligt nöjd med att sommaren är över, ÄVEN om den tog slut aningen snabbt - även i år.
ÅÅÅ!! jag gillar sommaren också!!! Tro inte annat!
Vi behöver den så väl!!
MEEEN, jag skulle absolut inte kunna bo i ett land där det är bara två årstider som sommar och lite vår, typ.

Varje tid har jag ett behov av och det är hösten som ger mig FRID!
Då är det slut på alla "krav" att man ska bli brun, man ska vara "fit" man ska ha härliga picnicar och umgås i glada vänners lag med förberedda middagar som "bara lagar sig själv"(?)...etc, etc....det har alltid stressat mig.

Inte för att det inte är några krav på hösten....
Numera, när vi är med hus med en trädgård så tillkommer en hel del sysslor förvisso. Det vi planterade så gladeligt ska nu summeras och just i år, för min del, blev det ju inte så mycket att vara stolt över.
De bidde inte som jag tänkt.
Det kommer fler år, jag är ju bara nybörjare.

Vi har tre äppelträd, två plommonträd, ett gigantiskt stor bigarråträd med jättegoda bigarråer ( ifjol lät fåglarna oss smaka och plocka, i år tog de visst tillbaka "sitt" träd, vi hann inte med alls. :-( Nästa år ska jag såga ut nån stor skrämmande fågelmall och montera upp högt i trädet som skrämmer bort dem.)
Vi har också vinbär, krusbär, jordgubbar å rabarber. De två sistnämnda blev det inte heller mycket av eftersom vi flyttade landet just när de inte ville att vi skulle göra det.
Så nog har vi att göra.

Ska bara bli frisk först.

Kära mamma tar hand om äpplena och förtrollar dem till äppelmos till stora familjens förtjusning.

Inuti mig känns det dock lite annorlunda i år eftersom jag har vinglat mig ut lite i mitt yrkesliv och hamnat vilse, kan man säga. Jag känner mig instängd, som i ett ägg och bara knackar och knackar för att komma ut så jag kan börja med det jag ska göra. Det är ett RACKARNS HÅRT skal just nu och innan jag knackar mig ut så måste jag samla på mig kraft så jag klarar mig därute.
Jag som alltid har haft kraften, nu har den sinat en aning....det känns skrämmande!!
Mitt smått kaxiga och också trygga yrkes-jag har tufsats till och jag vet att det bara är jag som kan kamma till det.Det är också både skrämmande OCH inspirerande. Jag kan bara inte bestämma vad jag ska fokusera på. Hela jag skriker efter att får vara kreativ...tyvärr kan man inte leva på det. Vill skriva, vill skapa vill sälja vill...vill...vill.....beslut, beslut, beslut. Trött.

Den där magkänslan som jag tidigare skrev om, den finns där, den leder mig, samtidigt sitter han, den där - JANTE - och mopsar upp sig.
Jag är visst svag för honom ....J-A SKIT!!

Fortfarande sjuk med funderingar på livet

Ligger mest och snorar och hostar, Lilla M är mycket bekymrad över sin stackars mamma och oroar sig för mig och fixar dricka, brer kex och bäddar om. Gulligt och rart på alla sätt samtidigt inte så bra, då hon är MYCKET empatisk min lilla, ibland på gränsen att det blir på hennes egen bekostnad. Jag försöker få henne att hitta en balans i allt detta. Empati är det dock för lite av i världen så den gåvan vill jag att hon ska sprida vidare.


Jag försöker förklara att när man är vuxen och sjuk så klarar man sig själv på ett annat sätt än när man är barn. Hon ville knappt somna ikväll för att jag skulle bli själv. Lillstumpan. Till slut så gick det, hon somnade alltså. Bredvid mig i vår säng. Det kändes tryggt.
Min L är inte hemma just nu så därför uppkommer den här extra oron hos henne.


Det har hänt förr, jag har fått spela frisk en gång när jag hade magsjuka, för att hon skulle kunna åka till mormor eftersom jag bara inte orkade med nåt annat ön mig själv och min hink. Det är inte så lätt att spela glad och frisk då, men det gick vägen.


Igår kväll skrev jag en insändare till vår lokala tidning "HT". Det har jag velat länge! Den handlar om en URBOTA IDIOTISK parkering som är placerad mitt i centrum som man knappt kan köra in på och OM man kommer in till den så får man inte plats med bilen där ÄN MINDRE att möta en annan bil.


Den parkeringen och miljön runtomkring har de lagt ner X-antal skattepengar på när skolan ser ut som den gör.


Jag skrev också lite om skolan i allmänhet och fritids i synnerhet. Jag har fått chansen att få inblick i ett fritids i vår stad den upplevelsen kan göra mig gråtfärdig. Miljön är som ett ryskt barnhem!!!


Det är inte klokt!!
DET FINNS INTE PENGAR...SE OVAN


Jag vet inte hur jag ska hantera det, tog med kameran och dokumenterade det ( jo, rektorn har kännedom om läget) och har visioner om att gå vidare till politikerna och göra något åt det här. Jag ska skriva mer om det i en egen insändare känns det som. Jag satt hemma och tittade på bilderna och kände gråten och förtvivlan spränga i min kropp. Det var därför jag hoppade av min valda yrkesbana, Förskollärare, för ca 20 år sedan. Nu är jag av olika anledningar tillbaka en tid. Koänslan att inte räcka till hade jag redan då, man har inte en chans att räcka till för ALLA dessa små individer som behöver ALLA TRYGGHET och tillit de kan få. Vissa får den bara där. Då möts de av slitna trasiga möbler, tomma väggar med skruvhål, personal som inte hinner med dem, trasig ej komletta spel.










VEM AV OSS VUXNA SKULLE VILJA GÅ TILL EN ARBETSPLATS VARJE DAG SOM SER UT SOM DENNA???? JAG BARA UNDRAR?!!


Vi vuxna har åtminstone valet att ta oss därifrån,
barnen har inte EN CHANS!!!!
FRUKTANSVÄRT RENT UT SAGT!


VAD GÖR VÅRA POLITIKER?
Snart är det val!
Skönt!
MEN är alternativet bättre, just i vår stad...Det undrar jag!

Får jag presentera :-)

......min planteringsbänk som jag snickrade ihop i våras. Jag började med en mindre variant av en lastpall och sen fyllde jag på med virke från mamma. Hon har också en himla bra snickarverkstad så jag stannade där och snickrade ihop min skapelse.







Jag hittade på eftersom efter lite tips från andras bloggar vad man kunde tänkas behöva, eftersom jag inte har nån större erfarenhet själv av det behovet.
En hylla längst upp för små ting.



Så det blev det.



En gallerhylla under bänken för förvaring.



Lite färg...



...och egenhändigt tillverkade krokar längst upp.

Nöjd och rätt stolt över resultatet.
Bänken har används relativt flitigt i sommar, sommaren gick ju så fort....igen.

Jag gillar hösten. Den är välkommen.

Sjuk...

I fredags kväll surrade det till i halsen och höstens förkylning kom för att stanna. I natt började hostan, den brukar stanna fööör länge. Det river i halsen och det enda som gäller är sängläge, varmt täcke,medicin en god bok eller film och nån liten Jäger då och då...till natten.
"Kanske inte hjälper, men det är lite roligare att vara sjuk"...
...var det nån som sa.
Morfar kanske? Fast han tog nog en whisky.
Det kan inte jag få ner, det doftar gott men smakar illa.
Har varken tid eller lust att vara sjuk nu, Lilla M kommer från pappan ikväll och är också krasslig, vi blir nog hemma och kurerar oss de närmaste dagarna.

Ny dag..

Inuti mig bubblar det av en massa MÅSTEN..som faktiskt är en en hel del VILL.
Ändå har jag fastnat nånstans.
Sitter och funderar på var jag ska börja, därför har jag visst lagt ur växeln och går på tomgång framför datorn och försöker lära mig hur den här bloggen fungerar.
Har ändrat design och vill egentligen ha ett annat teckensnitt, hittar inte fler än de få som är synliga.
Andra har ju snygga tecken.

Var tog nu rutan där man kan lägga in bilder vägen?
Ojojoj, får nog ta en paus i detta.

Det där om "i morgon"....

Mnjaäe...det blev inte ALLS som jag hoppats på.

Min magkänsla skämtade visst till det med mig, trist humor om nån frågar mig.
Nu gäller det att "bryta ihop och komma igen" fokusera framåt mot nya mål.

Mitt strävande får symboliseras av den här lilla krabaten som hälsade på hos oss i sommar.
En kämpe i sitt slag i denna världen.



Ha en bra dag!

En present till en god vän

I helgen var jag på lite födelsedagskalas, en kompis till mig fyllde år och ville fira både det och att hon skaffat sig ett nytt hem. Då jag som sagt gillar att göra saker och ting själv så skapade jag de här ljuslyktorna till henne, och några till mig själv också samtidigt.

Ett enkelt rakt glas + mullbärspapper/japanskt rispapper + lim + kaffebönor + värmeljus = klart
Vill man kan man limma fast papperet på glaset, en enkel variant. Tyvärr svår att diska dock, torka av går ju. Limmar man papperet så det bara träs på glaset kan man byta papper titt som tätt och diska av hela glaset. Glaset bör ju vara rakt då så det sitter på bra.

De blev riktigt fina och fyller man upp dem till knappt hälften med färska kaffebönor och sätter värmeljuset i det så doftar det alldeles underbart "kaffegott"!

Vill man ha andra dofter kan man ju använda små vackra stenar, grovsalt eller annat finurligt att fylla upp med och sätta i ett doftljus.Der finns många favoritdofter, Magnolia är min.

Hur gick det sen?

Växthuset?
Mnjaääe....det växte inte så bra...jag har INTE gröna fingrar.Alls. Tänker läsa på till nästa år. Huset är nedplockat och väntar på att få flytta hem igen till "matte". På platsen där det stod har nu Min L snickrat ihop ett fint skärmtak för cyklar och trädgårdsredskap, till vintern ska snöslungan få flytta in där under. Toppen!


Å tack kära syster P för lånet av växthuset, nu vet jag...:-)




Att-köra-Vattenskoter-önskningen då?


Jojo men, den gick i uppfyllelse och HEJ VARE´ GICK UNNAN!
Rackarns rolig leksak det där att åka upp sina pengar på. Nu fick vi provköra hos en kompis så suget kan stillas om det behövs.


Det kommer inte att köpas någon sådan...väl?

I morgon - rond två!

..ännu en vecka har gått. En händelserik sådan förvisso, på många sätt, men inte på det viset jag ville att det skulle ske. Jag har ännu en söndag med hopp och tillförsikt inför morrondagen.

Tänk att en vecka kan gå så snabbt och ändå så långsamt!

AV EN HÄNDELSE läste jag mitt horoskop i morgontidningen under veckan, vi har inte ens tidningen så jag bara råkade slå upp den, just den dagen.

Så här står det:
"Oroa dig inte! Det tjänar ändå inte något till. Försök se positivt på tillvaron".
Ett tecken! En uppmaning! Just dagen innan hade ORON tagit över för en stund.

Ett horoskop i morgontidningen är inte något jag lever direkt, men detta var klockrent.
Så då slutade jag oroa mig, en liten stund.

I morron är alltså en ny dag och nya möjligheter.

Nu går jag nog och nattar mig, inväntar den och läser färdigt min bok av KARIN ALVTEGEN: SVEK.

Gnatt

I morgon.....

....sitter här mitt inatten och har svårt att varva ner. Jag har sovit en timme ungefär och vaknade, mest för att det var varmt, det har ju varit en underbar sommarhetta idag, min ena systers födelsedag till på köpet.
Det är bara Lilla M och jag hemma, resten av familjen är på äventyr norrut. Lilla M sover med mig i stora sängen, mest för att hon kommit hem från sin pappa i dag och då kan det vara lite svårt att komma till ro.
Vi la oss tidigt.

I morgon är en stor dag!

Lilla M smygbörjar på LEKIS, eller "förskoleklass" ska man visst säga.
Jag säger LEKIS.
Den rätta starten är om en vecka när alla kommer.

Var tog dessa år vägen?
Nån som tänkt tanken eller åtmistone hört nån säga det förr??:-)
Ändå är det bara början, säger mina vänner som nu har mer eller mindre vuxna barn.

Jag då?
Jo det är en annorlunda dag för mig med, jag hoppas den är livsavgörande, mer eller mindre. Mina visualiseringar de senaste veckorna har handlat om detta avgörande som ska hända i morgon.

Mina känslor i magen talar sitt tydliga språk som de gjort vid sånna här livsavgörande tillfällen förut.

Jag litar på de känslorna.

Min egen Gud.

Jag tror att det är så.
Med GUD alltså.
Varje människas egen Gud sitter i magen.

Hon (eller han) kallas för "intuition" och "mål".
En vän till mig kallade sin för att "Be till universum" och känna tillit.
"Släppa tagen och ha tillförsikt" är ett annat uttryck.
Ja...och ha en stark tro på - just "GUD -han i himmelen".
Jesus, var enligt min mening bara en smart businessman som inte har med den känslan att göra som jag talar om.
De - magkänsla-GUD jag talar om och Jesus spelar liksom inte på samma planhalva.
Enligt mej alltså.

Modell för en dag...Vardagslyx De Luxe!!

Idag har jag, 2 av mina systrar, systerdotter och kära mor agerat
FOTO-modeller för en dag.

Vi for till Sundsvall och modellade för "Modellab" ( www.modellab.se)
Det är något som jag tänkt på länge som jag nu äntligen fått prova.
Åååå vad det var roligt!!
Pirrigt!!
Skojigt!!

Bilderna blev proffsiga och det känns roligt att ha dem och titta på...en dag när man känner sig lite mosig, för sånt händer ju.
Alla.

Jag både ser och känner i min kropp att jag blivit äldre, en märklig känsla. Jag bär på gener som kan ge mig chans att åldras tjusigt och att bli gammal fort. Min farmor var en stilig kvinna på många sätt, liten och satt, ändå stilig på ett eget sätt. Hon var dock gammal "jämt" hennes hår var vitt - verkligen kritvitt - så länge jag minns och bilder på henne sen innan jag minns berättar detsamma. Rynkig eller "skrynklig" som jag som liten kallade det, i hela ansiktet var hon också. Jag minns att jag fascinerades av det.
Jag har fått ärva mycket från min pappas sida och farmor. Jag hoppas att jag uppdaterar det på mitt eget vis.

På min mammas sida finns däremot inte något märkbart grått, mormor var inte särskilt "skrynklig", hon var välbehållen och också stilig. Min mamma likaså, hon ser ut att vara yngre än hon är.
Jag hoppas få ta stafettpinnen där med.

Det blir nog bra hur som, det viktiga är att ta hand om det som är jag och må gott i den kropp som är min egen och förvalta det arv som blev mitt.
Stundom lättare sagt än gjort, därför är det viktigt att påminna sig själv om det då och då.
Tacka kroppen för att den bär mig - varje dag! Mia Törnblom skriver mycket om det i sina Självkänsla-böcker som jag nog ska läsa igen.

Det blev bara pannkaka...

Å slutar alltid likadant.



Det börjar alltid så bra....

I vårt hem så är det inte mammas pannkaka som gäller. Alls faktiskt. Mamman är så mycket bättre på att göra mycket annat. Pannkaka går inte. Ibland får jag för mig att det kanske går, men jag går bet. Det serverades pannkaksklumpar idag till barnens något överseende blickar. Tur är att det smakar rätt så lika med sylt, glass och annat som kan täcka över det värsta.

I fortsättningen blir det ugnspannkaka, ibland med fläsk. Det är mumsigt så det duger de å´! Så de så. Man får inse sina begränsningar.
Ska vi promt ha platta, runda vackra så får vi ropa på Min L eller kära mormor. De kan den hemliga koden till släta goa pannkisar.

Mera lekstuga..

Här kan man "diska" och ta hand om det dagliga stöket...det är ju en del att pyssla med när man har hus å familj även i miniformat...



Lilla M gillar sin lya och leker där så fort hon har chansen, med en kompismamma helst...de små mammorna är yngre kopior av de som gått före. Sitter det i generna eller hur är det egentligen? Omvårdnaden, bannorna, matandet och vyssjandet bara sjuder. Eftersom jag, som alla andra mammor i vår värld, hör mig själv i Lilla M så är jag glad att det är mer: "älskling", "lilla gumman" och "hjärtat" än: "så gör man inte" och " banne dej" och "tyst nu och sov"...även om det förekommer....håhå jaja...man gör så gott man kan.



Lite rödrutigt blev det till sist. Först sydde jag hjärtgardinkappor med vita längder som satt ihop i ett. Lilla M hade nog själv tänkt sig gardiner som gick att dra för, man vill ju vara lite ifred....typ. Så det beställdes nya och så fick det bli det här fina klassiska rödrutiga sommartyget för hela slanten. Det blev sött tycker jag.

Lekstugans förvandling

Man kan hoppa ut genom sitt fönster!:-)



Insidan före förändring



Innan solen och sommaren kom och det pyssliga flyttade in...



Får jag presentera Lilla M´s boning - Lekstugan på gården. Här inne finns allt som en prinsessa i sina bästa år behöver.



Den fina postlådan jag köpte på "Divas boning i Gävle" http://divasboning.jetshop.se jag har letat länge efter en sån här eftersom Lilla M älskar att hämta posten till oss. Nu gäller det att det kommer post även hit!
Tomatplantan väntar på att ge oss små vackra röda smakrika tomater!

Måste ju visa....

...några av mina stenar som jag målat:-)
Lugn å ro i trädgårdslandet bland fjärilsblommor som faktiskt inte behagar att titta upp tyvärr.



Duktyngder som jag målat och en tankesten som ligger på vårt trädgårdsbord.

En tand mindre och sommarpratare

En av mina stenar som jag målade i våras i väntan på solen och värmen...
NU har vi det här hos oss!!

Underbart!!




Lilla M har själv dragit ut sin tand!
En morgon tröttnade hon visst på att den bara var i vägen så hon tog tag i den med lite papper och plockade ut den. Det hade moster F lärt henne! Lite blod kom det åxå, men det gjorde inget, det som annars är en nära-döden-upplevelse!
Hon är modig den lilla prinsessan. Vilken lycka!!

Sitter och lyssnar på dagens sommarpratare, lyssnarnas val: Tina Jansson - ALS sjuk. Mycket intressant program! Jag älskar att lyssna på dessa sommarprogram, tyvärr har jag missat för många den här sommaren. Som tur är finns det på webben och jag kan lyssna ikapp när jag har lust och tid. Annars är det underbart att gå och påta med nåt, sitta och pyssla eller göra ingenting och ha sommarpratarna på...
Jag har många härliga minnen till dessa program, på något vis kan jag associera till mycket då jag lyssnat på sommar. Det är så skönt att höra människors berättelser hur de upplever sina liv och sina fram och baksteg. Många gånger fantiserar jag om att göra ett eget och hur skulle det låta då? Jag har mycket att berätta, som de flesta....vem vet?
En dag kanske?

Tillbaka igen efter....

....ÅSKAN! BLIXTEN!

Den tog lite smått och gott i huset. Det var inte dåligt vad den dundrade in i vårt hem, både bildligt och faktiskt bokstavligt! Den smet in som oljad genom altandörren, snuddade min L´s arm och drog vidare.Den tog med sig datorn bland annat, dock "bara" själva internet eller vad man kan kalla det...
Tack och lov nr 1 att det gick så pass bra som det gick, livet har annars kunnat sett rätt annorlunda ut nu - ve och fasa!! .....
Tack och lov nr 2 inte jag och lilla M var hemma, (hon är livrädd för åskan ändå lillsnoffsan) och
Tack och lov nr 3 så har vi allt kvar i burken som bilder, texter och annat sånt ovärderligt som man har i sin burk.

Nu är vi igång igen.

Vi fixade nytt modem hos Telia med en ny bindningstid till en billigare kostnad per månad så det var ju bara att tacka och se glad ut. Skönt! Att ha en dator igen alltså. Livet hänger mer eller mindre på det ju... Det har å andra sidan varit lite skönt att ha semester även från den, ska jag erkänna.

Nu har även min L semester och vi har grejat lite i vårt kök, nya vitvaror har flyttat in, ja vita å vita, de blev rostfria grejjor. Fint som bara den!! Kyl, frys, diskmaskin, fläkt, inbyggd ugn och micro och sist men absolut inte minst en Induktionshäll. Nu står vi bokstavligen och tittar på när potatisen kokar färdigt! Häftigt!! :-)

Sitter med ett litet semesterglas med rött vin och ska ta en cykeltur till en väninna C som precis flyttat till en fin lägenhet precis i närheten av oss, om man jämför med var hon bodde förr så att säga. Ha en underbar kväll! Kram

Första härliga sommardagen

Idag har den kommit till oss.....SOMMAREN!!

Ja, visst har den visat sig och mjukat upp våra kalla kroppar ett par tillfällen förut. Men idag har vi suttit vid stranden hos mormor och barnen har badat för första gången i år...verkligen BADAT och lekt med sina hajar och andra uppblåsbara vattenodjur i det varma vattnet.
Vi har sett vattenskotrarna susat förbi som små getingar och önskat att vi kan få prova hur det känns att få susa så där snabbt på vattnet. Vi har mumsat jordgubbar, vänt oss efter solen och när den gick i moln bakom träden så flyttade vi efter.

Å! vad vi behöver detta!!

När vi började känna oss nöjda drog det ihop sig till mörka moln och vi packade ihop våra handdukar, simhajar, fiskehåvar, kaffekoppar och hinkar precis när vi var klara kom åskregnet. Våra magar började kurra och mormor bjöd hela gänget på hämtpizza, det smakade gott må ni tro! Tack kära mormor!
Solen efter åskregnet kom lagom fram tills lilla M och jag skulle cykla hemåt. Hon har precis lärt sig cykla utan stödhjul och njuter av varenda cykeltur vi gör. Ny hjälm, med eldsflammor.... inhandlades häromdagen!

En vacker Orkidée i blomning!

Midsommaraftonens mystik....

..är nu till ända.
Vi har njutit av vår första båttur i år. Båten har väntat redo för take-off i snart en hel månad men INGEN resa har blivit av förrän nu! Ni kan tro att det kändes UNDERBART att känna vinden i håret när vi gasade på för allt vad den kära Yamarinen kunde. Lilla M har längtat och verkligen älskar detta! Härligt!
I goda vänners lag intog vi sillunchen med diverse spännande tillbehör, nåt nytt varje år att locka smaklökarna med. Kvällen vigde vi åt stora familjen och grillen. Vi bytte i stort sett bara matbord. Det var vi säkert inte ensamma om....
Lilla M har skapat vår egen midsommarstång i år!
Tack alla mina kära för en härlig midsommar tillsammans med er!!

Kärleksyra!!!

Nu har vi följt- DET STORA BRÖLLOPET- jättevackert och en historisk dag!!
Önskar vår kronprinsessa och vår nye prins ett långt och lyckligt liv!
Jag satt som klistad och resten av familjen lyssnade och tittade när de hade lust. De är inte lika fascinerade som jag, dock samlades hela gänget när det var dax för att skrida in i kyrkan.

Vi skålade sen i champagne för kärleken!!

Njuta av att gjuta

Hemma hos kära mamma R står denna skapelse som jag gjort till henne, den står där för att påminna om att dagen för vad den är som den kommer, det gör hon.....nästan jämnt!




...har vi gjort ikväll, jag och mina kära pysseltjejer. Vi höll till i vår slänt och jag hade hämtat JÄTTE-rabarberblad hos kära mamma som vi använde. Som extra plus blev det en mumsig rabarberpaj som belöning. Vi har gjutit lite grann förut och vill nu prova mer, själv ägnade jag mig åt att hälla betong i slänten och sticka ner lite spegelglas och vita vackra stenar som dekoration. Vill mota bort den eländiga kirskålen så lite betong gör nog susen. Myggen var lite väl envisa tyvärr, så vi fick avbryta innan vi kände oss riktigt klara. Slänten vätter från vårt hus så de som kommer att glädjas åt skapelsen är grannarna. Varsågoda!

Tanken fick vingar.....

Tanken att jag också vill ha en ....egen blogg ...alltså.
Jag har ju inte minglat på några kändisfester, fått mitt hem stylat av någon ”snajdig” hemmafixare på TV eller skrivit någon bok eller så. Därmed sa jag inte att jag inte vill det. DET är ju en annan sak. Det är fritt fram att komma hit och styla till det och i samma veva går jag gärna på nån flott fest….kanske….När jag tänker efter är jag inte så mycket för sånt, med stora fester alltså, tycker alltid att jag inte passar in och blir bara mest trött och vill hem. Så jag stannar nog hemma OM jag skulle bli bjuden på nåt alltså...

Det var ju faktiskt lika lätt att skapa en blogg som att öppna ett mail. Sen antar jag att jag ständigt kommer att lära mig nytt, mer och annat under tiden och det tar jag tacksamt emot. ”Man får alltid en ny dag att göra bättre” Det känns så skönt att veta och påminna sig själv om när det inte riktigt vill fungera som man tänkt sig.

Vem vill läsa min blogg?
Vad vill jag dela med mig av?
Personligen blir jag väldigt inspirerad av alla inrednings och pyssel-bloggar som sveper över oss. Det glittrar, skimrar och verkligen spritter av all kreativitet som vi sitter och ruvar på i stugorna.
Om jag ska vara ärlig så får jag ont i magen av allt fint och kreativt som människor som jag och du själv skapar. Otroligt! Jag är ju precis likadan och vill dela med mig av mitt och mina idéer. Alla platsar vi på toppen av den kreativa plattan!
Det vi kvinnor är ”bra” på är att skjutsa ner oss själva från den här ”toppenplattan” och tyvärr är vi också "bra" att peta ner våra medsystrar OM vi själva råkar vara på någon topp nånstans.
Vem bestämmer förresten var den där toppenplattan slutar och börjar?
DET undrar jag! Min tanke är att det ligger hos oss själva.

Vill helst faktiskt mest pyssla med något kreativt jämt, det finns alltid något nytt att lära sig. Är så sugen att lära mig allt som man kan skapa, vill tillverka och vill känna olika material i mina händer. Det är som terapi för mig, jag får liksom aldrig nog, jag hinner sällan avsluta en grej innan jag hittar ett nytt material att jobba med. Finns det något härligare än att skapa något, helst en nyttopryl för min egen del, med sina egna händer?

Jag har nyss monterat upp mitt lånade växthus av plast, min kära syster hade varken tid eller plats att fylla det i år, så jag lånade det för att prova.
Hon ville slippa ha dåligt samvete för att hon inte hinner med det, jag får ta över både samvetet och växthuset, bjuder på det. Hon kanske har tur och får vara med och dela på något som ska växa i det? Köpte basilika, ruccola och plocksallad som jag och lilla M har planterat.