I morgon ny månad! SEPTEMBER välkommen!

DET ÄR HÄRLIGT MED HÖSTEN!



En höstbild med några år på nacken som föreställer Lilla M i höstlövsregn.


Jag gillar den årstiden bäst. Det vackra färgerna, den höga luften, de rena och friska som omsluter oss.
Jag är så fullkomligt nöjd med att sommaren är över, ÄVEN om den tog slut aningen snabbt - även i år.
ÅÅÅ!! jag gillar sommaren också!!! Tro inte annat!
Vi behöver den så väl!!
MEEEN, jag skulle absolut inte kunna bo i ett land där det är bara två årstider som sommar och lite vår, typ.

Varje tid har jag ett behov av och det är hösten som ger mig FRID!
Då är det slut på alla "krav" att man ska bli brun, man ska vara "fit" man ska ha härliga picnicar och umgås i glada vänners lag med förberedda middagar som "bara lagar sig själv"(?)...etc, etc....det har alltid stressat mig.

Inte för att det inte är några krav på hösten....
Numera, när vi är med hus med en trädgård så tillkommer en hel del sysslor förvisso. Det vi planterade så gladeligt ska nu summeras och just i år, för min del, blev det ju inte så mycket att vara stolt över.
De bidde inte som jag tänkt.
Det kommer fler år, jag är ju bara nybörjare.

Vi har tre äppelträd, två plommonträd, ett gigantiskt stor bigarråträd med jättegoda bigarråer ( ifjol lät fåglarna oss smaka och plocka, i år tog de visst tillbaka "sitt" träd, vi hann inte med alls. :-( Nästa år ska jag såga ut nån stor skrämmande fågelmall och montera upp högt i trädet som skrämmer bort dem.)
Vi har också vinbär, krusbär, jordgubbar å rabarber. De två sistnämnda blev det inte heller mycket av eftersom vi flyttade landet just när de inte ville att vi skulle göra det.
Så nog har vi att göra.

Ska bara bli frisk först.

Kära mamma tar hand om äpplena och förtrollar dem till äppelmos till stora familjens förtjusning.

Inuti mig känns det dock lite annorlunda i år eftersom jag har vinglat mig ut lite i mitt yrkesliv och hamnat vilse, kan man säga. Jag känner mig instängd, som i ett ägg och bara knackar och knackar för att komma ut så jag kan börja med det jag ska göra. Det är ett RACKARNS HÅRT skal just nu och innan jag knackar mig ut så måste jag samla på mig kraft så jag klarar mig därute.
Jag som alltid har haft kraften, nu har den sinat en aning....det känns skrämmande!!
Mitt smått kaxiga och också trygga yrkes-jag har tufsats till och jag vet att det bara är jag som kan kamma till det.Det är också både skrämmande OCH inspirerande. Jag kan bara inte bestämma vad jag ska fokusera på. Hela jag skriker efter att får vara kreativ...tyvärr kan man inte leva på det. Vill skriva, vill skapa vill sälja vill...vill...vill.....beslut, beslut, beslut. Trött.

Den där magkänslan som jag tidigare skrev om, den finns där, den leder mig, samtidigt sitter han, den där - JANTE - och mopsar upp sig.
Jag är visst svag för honom ....J-A SKIT!!

Fortfarande sjuk med funderingar på livet

Ligger mest och snorar och hostar, Lilla M är mycket bekymrad över sin stackars mamma och oroar sig för mig och fixar dricka, brer kex och bäddar om. Gulligt och rart på alla sätt samtidigt inte så bra, då hon är MYCKET empatisk min lilla, ibland på gränsen att det blir på hennes egen bekostnad. Jag försöker få henne att hitta en balans i allt detta. Empati är det dock för lite av i världen så den gåvan vill jag att hon ska sprida vidare.


Jag försöker förklara att när man är vuxen och sjuk så klarar man sig själv på ett annat sätt än när man är barn. Hon ville knappt somna ikväll för att jag skulle bli själv. Lillstumpan. Till slut så gick det, hon somnade alltså. Bredvid mig i vår säng. Det kändes tryggt.
Min L är inte hemma just nu så därför uppkommer den här extra oron hos henne.


Det har hänt förr, jag har fått spela frisk en gång när jag hade magsjuka, för att hon skulle kunna åka till mormor eftersom jag bara inte orkade med nåt annat ön mig själv och min hink. Det är inte så lätt att spela glad och frisk då, men det gick vägen.


Igår kväll skrev jag en insändare till vår lokala tidning "HT". Det har jag velat länge! Den handlar om en URBOTA IDIOTISK parkering som är placerad mitt i centrum som man knappt kan köra in på och OM man kommer in till den så får man inte plats med bilen där ÄN MINDRE att möta en annan bil.


Den parkeringen och miljön runtomkring har de lagt ner X-antal skattepengar på när skolan ser ut som den gör.


Jag skrev också lite om skolan i allmänhet och fritids i synnerhet. Jag har fått chansen att få inblick i ett fritids i vår stad den upplevelsen kan göra mig gråtfärdig. Miljön är som ett ryskt barnhem!!!


Det är inte klokt!!
DET FINNS INTE PENGAR...SE OVAN


Jag vet inte hur jag ska hantera det, tog med kameran och dokumenterade det ( jo, rektorn har kännedom om läget) och har visioner om att gå vidare till politikerna och göra något åt det här. Jag ska skriva mer om det i en egen insändare känns det som. Jag satt hemma och tittade på bilderna och kände gråten och förtvivlan spränga i min kropp. Det var därför jag hoppade av min valda yrkesbana, Förskollärare, för ca 20 år sedan. Nu är jag av olika anledningar tillbaka en tid. Koänslan att inte räcka till hade jag redan då, man har inte en chans att räcka till för ALLA dessa små individer som behöver ALLA TRYGGHET och tillit de kan få. Vissa får den bara där. Då möts de av slitna trasiga möbler, tomma väggar med skruvhål, personal som inte hinner med dem, trasig ej komletta spel.










VEM AV OSS VUXNA SKULLE VILJA GÅ TILL EN ARBETSPLATS VARJE DAG SOM SER UT SOM DENNA???? JAG BARA UNDRAR?!!


Vi vuxna har åtminstone valet att ta oss därifrån,
barnen har inte EN CHANS!!!!
FRUKTANSVÄRT RENT UT SAGT!


VAD GÖR VÅRA POLITIKER?
Snart är det val!
Skönt!
MEN är alternativet bättre, just i vår stad...Det undrar jag!

Får jag presentera :-)

......min planteringsbänk som jag snickrade ihop i våras. Jag började med en mindre variant av en lastpall och sen fyllde jag på med virke från mamma. Hon har också en himla bra snickarverkstad så jag stannade där och snickrade ihop min skapelse.







Jag hittade på eftersom efter lite tips från andras bloggar vad man kunde tänkas behöva, eftersom jag inte har nån större erfarenhet själv av det behovet.
En hylla längst upp för små ting.



Så det blev det.



En gallerhylla under bänken för förvaring.



Lite färg...



...och egenhändigt tillverkade krokar längst upp.

Nöjd och rätt stolt över resultatet.
Bänken har används relativt flitigt i sommar, sommaren gick ju så fort....igen.

Jag gillar hösten. Den är välkommen.

Sjuk...

I fredags kväll surrade det till i halsen och höstens förkylning kom för att stanna. I natt började hostan, den brukar stanna fööör länge. Det river i halsen och det enda som gäller är sängläge, varmt täcke,medicin en god bok eller film och nån liten Jäger då och då...till natten.
"Kanske inte hjälper, men det är lite roligare att vara sjuk"...
...var det nån som sa.
Morfar kanske? Fast han tog nog en whisky.
Det kan inte jag få ner, det doftar gott men smakar illa.
Har varken tid eller lust att vara sjuk nu, Lilla M kommer från pappan ikväll och är också krasslig, vi blir nog hemma och kurerar oss de närmaste dagarna.

Ny dag..

Inuti mig bubblar det av en massa MÅSTEN..som faktiskt är en en hel del VILL.
Ändå har jag fastnat nånstans.
Sitter och funderar på var jag ska börja, därför har jag visst lagt ur växeln och går på tomgång framför datorn och försöker lära mig hur den här bloggen fungerar.
Har ändrat design och vill egentligen ha ett annat teckensnitt, hittar inte fler än de få som är synliga.
Andra har ju snygga tecken.

Var tog nu rutan där man kan lägga in bilder vägen?
Ojojoj, får nog ta en paus i detta.

Det där om "i morgon"....

Mnjaäe...det blev inte ALLS som jag hoppats på.

Min magkänsla skämtade visst till det med mig, trist humor om nån frågar mig.
Nu gäller det att "bryta ihop och komma igen" fokusera framåt mot nya mål.

Mitt strävande får symboliseras av den här lilla krabaten som hälsade på hos oss i sommar.
En kämpe i sitt slag i denna världen.



Ha en bra dag!

En present till en god vän

I helgen var jag på lite födelsedagskalas, en kompis till mig fyllde år och ville fira både det och att hon skaffat sig ett nytt hem. Då jag som sagt gillar att göra saker och ting själv så skapade jag de här ljuslyktorna till henne, och några till mig själv också samtidigt.

Ett enkelt rakt glas + mullbärspapper/japanskt rispapper + lim + kaffebönor + värmeljus = klart
Vill man kan man limma fast papperet på glaset, en enkel variant. Tyvärr svår att diska dock, torka av går ju. Limmar man papperet så det bara träs på glaset kan man byta papper titt som tätt och diska av hela glaset. Glaset bör ju vara rakt då så det sitter på bra.

De blev riktigt fina och fyller man upp dem till knappt hälften med färska kaffebönor och sätter värmeljuset i det så doftar det alldeles underbart "kaffegott"!

Vill man ha andra dofter kan man ju använda små vackra stenar, grovsalt eller annat finurligt att fylla upp med och sätta i ett doftljus.Der finns många favoritdofter, Magnolia är min.

Hur gick det sen?

Växthuset?
Mnjaääe....det växte inte så bra...jag har INTE gröna fingrar.Alls. Tänker läsa på till nästa år. Huset är nedplockat och väntar på att få flytta hem igen till "matte". På platsen där det stod har nu Min L snickrat ihop ett fint skärmtak för cyklar och trädgårdsredskap, till vintern ska snöslungan få flytta in där under. Toppen!


Å tack kära syster P för lånet av växthuset, nu vet jag...:-)




Att-köra-Vattenskoter-önskningen då?


Jojo men, den gick i uppfyllelse och HEJ VARE´ GICK UNNAN!
Rackarns rolig leksak det där att åka upp sina pengar på. Nu fick vi provköra hos en kompis så suget kan stillas om det behövs.


Det kommer inte att köpas någon sådan...väl?

I morgon - rond två!

..ännu en vecka har gått. En händelserik sådan förvisso, på många sätt, men inte på det viset jag ville att det skulle ske. Jag har ännu en söndag med hopp och tillförsikt inför morrondagen.

Tänk att en vecka kan gå så snabbt och ändå så långsamt!

AV EN HÄNDELSE läste jag mitt horoskop i morgontidningen under veckan, vi har inte ens tidningen så jag bara råkade slå upp den, just den dagen.

Så här står det:
"Oroa dig inte! Det tjänar ändå inte något till. Försök se positivt på tillvaron".
Ett tecken! En uppmaning! Just dagen innan hade ORON tagit över för en stund.

Ett horoskop i morgontidningen är inte något jag lever direkt, men detta var klockrent.
Så då slutade jag oroa mig, en liten stund.

I morron är alltså en ny dag och nya möjligheter.

Nu går jag nog och nattar mig, inväntar den och läser färdigt min bok av KARIN ALVTEGEN: SVEK.

Gnatt

I morgon.....

....sitter här mitt inatten och har svårt att varva ner. Jag har sovit en timme ungefär och vaknade, mest för att det var varmt, det har ju varit en underbar sommarhetta idag, min ena systers födelsedag till på köpet.
Det är bara Lilla M och jag hemma, resten av familjen är på äventyr norrut. Lilla M sover med mig i stora sängen, mest för att hon kommit hem från sin pappa i dag och då kan det vara lite svårt att komma till ro.
Vi la oss tidigt.

I morgon är en stor dag!

Lilla M smygbörjar på LEKIS, eller "förskoleklass" ska man visst säga.
Jag säger LEKIS.
Den rätta starten är om en vecka när alla kommer.

Var tog dessa år vägen?
Nån som tänkt tanken eller åtmistone hört nån säga det förr??:-)
Ändå är det bara början, säger mina vänner som nu har mer eller mindre vuxna barn.

Jag då?
Jo det är en annorlunda dag för mig med, jag hoppas den är livsavgörande, mer eller mindre. Mina visualiseringar de senaste veckorna har handlat om detta avgörande som ska hända i morgon.

Mina känslor i magen talar sitt tydliga språk som de gjort vid sånna här livsavgörande tillfällen förut.

Jag litar på de känslorna.

Min egen Gud.

Jag tror att det är så.
Med GUD alltså.
Varje människas egen Gud sitter i magen.

Hon (eller han) kallas för "intuition" och "mål".
En vän till mig kallade sin för att "Be till universum" och känna tillit.
"Släppa tagen och ha tillförsikt" är ett annat uttryck.
Ja...och ha en stark tro på - just "GUD -han i himmelen".
Jesus, var enligt min mening bara en smart businessman som inte har med den känslan att göra som jag talar om.
De - magkänsla-GUD jag talar om och Jesus spelar liksom inte på samma planhalva.
Enligt mej alltså.

Modell för en dag...Vardagslyx De Luxe!!

Idag har jag, 2 av mina systrar, systerdotter och kära mor agerat
FOTO-modeller för en dag.

Vi for till Sundsvall och modellade för "Modellab" ( www.modellab.se)
Det är något som jag tänkt på länge som jag nu äntligen fått prova.
Åååå vad det var roligt!!
Pirrigt!!
Skojigt!!

Bilderna blev proffsiga och det känns roligt att ha dem och titta på...en dag när man känner sig lite mosig, för sånt händer ju.
Alla.

Jag både ser och känner i min kropp att jag blivit äldre, en märklig känsla. Jag bär på gener som kan ge mig chans att åldras tjusigt och att bli gammal fort. Min farmor var en stilig kvinna på många sätt, liten och satt, ändå stilig på ett eget sätt. Hon var dock gammal "jämt" hennes hår var vitt - verkligen kritvitt - så länge jag minns och bilder på henne sen innan jag minns berättar detsamma. Rynkig eller "skrynklig" som jag som liten kallade det, i hela ansiktet var hon också. Jag minns att jag fascinerades av det.
Jag har fått ärva mycket från min pappas sida och farmor. Jag hoppas att jag uppdaterar det på mitt eget vis.

På min mammas sida finns däremot inte något märkbart grått, mormor var inte särskilt "skrynklig", hon var välbehållen och också stilig. Min mamma likaså, hon ser ut att vara yngre än hon är.
Jag hoppas få ta stafettpinnen där med.

Det blir nog bra hur som, det viktiga är att ta hand om det som är jag och må gott i den kropp som är min egen och förvalta det arv som blev mitt.
Stundom lättare sagt än gjort, därför är det viktigt att påminna sig själv om det då och då.
Tacka kroppen för att den bär mig - varje dag! Mia Törnblom skriver mycket om det i sina Självkänsla-böcker som jag nog ska läsa igen.

Det blev bara pannkaka...

Å slutar alltid likadant.



Det börjar alltid så bra....

I vårt hem så är det inte mammas pannkaka som gäller. Alls faktiskt. Mamman är så mycket bättre på att göra mycket annat. Pannkaka går inte. Ibland får jag för mig att det kanske går, men jag går bet. Det serverades pannkaksklumpar idag till barnens något överseende blickar. Tur är att det smakar rätt så lika med sylt, glass och annat som kan täcka över det värsta.

I fortsättningen blir det ugnspannkaka, ibland med fläsk. Det är mumsigt så det duger de å´! Så de så. Man får inse sina begränsningar.
Ska vi promt ha platta, runda vackra så får vi ropa på Min L eller kära mormor. De kan den hemliga koden till släta goa pannkisar.

Mera lekstuga..

Här kan man "diska" och ta hand om det dagliga stöket...det är ju en del att pyssla med när man har hus å familj även i miniformat...



Lilla M gillar sin lya och leker där så fort hon har chansen, med en kompismamma helst...de små mammorna är yngre kopior av de som gått före. Sitter det i generna eller hur är det egentligen? Omvårdnaden, bannorna, matandet och vyssjandet bara sjuder. Eftersom jag, som alla andra mammor i vår värld, hör mig själv i Lilla M så är jag glad att det är mer: "älskling", "lilla gumman" och "hjärtat" än: "så gör man inte" och " banne dej" och "tyst nu och sov"...även om det förekommer....håhå jaja...man gör så gott man kan.



Lite rödrutigt blev det till sist. Först sydde jag hjärtgardinkappor med vita längder som satt ihop i ett. Lilla M hade nog själv tänkt sig gardiner som gick att dra för, man vill ju vara lite ifred....typ. Så det beställdes nya och så fick det bli det här fina klassiska rödrutiga sommartyget för hela slanten. Det blev sött tycker jag.