Fortfarande sjuk med funderingar på livet

Ligger mest och snorar och hostar, Lilla M är mycket bekymrad över sin stackars mamma och oroar sig för mig och fixar dricka, brer kex och bäddar om. Gulligt och rart på alla sätt samtidigt inte så bra, då hon är MYCKET empatisk min lilla, ibland på gränsen att det blir på hennes egen bekostnad. Jag försöker få henne att hitta en balans i allt detta. Empati är det dock för lite av i världen så den gåvan vill jag att hon ska sprida vidare.


Jag försöker förklara att när man är vuxen och sjuk så klarar man sig själv på ett annat sätt än när man är barn. Hon ville knappt somna ikväll för att jag skulle bli själv. Lillstumpan. Till slut så gick det, hon somnade alltså. Bredvid mig i vår säng. Det kändes tryggt.
Min L är inte hemma just nu så därför uppkommer den här extra oron hos henne.


Det har hänt förr, jag har fått spela frisk en gång när jag hade magsjuka, för att hon skulle kunna åka till mormor eftersom jag bara inte orkade med nåt annat ön mig själv och min hink. Det är inte så lätt att spela glad och frisk då, men det gick vägen.


Igår kväll skrev jag en insändare till vår lokala tidning "HT". Det har jag velat länge! Den handlar om en URBOTA IDIOTISK parkering som är placerad mitt i centrum som man knappt kan köra in på och OM man kommer in till den så får man inte plats med bilen där ÄN MINDRE att möta en annan bil.


Den parkeringen och miljön runtomkring har de lagt ner X-antal skattepengar på när skolan ser ut som den gör.


Jag skrev också lite om skolan i allmänhet och fritids i synnerhet. Jag har fått chansen att få inblick i ett fritids i vår stad den upplevelsen kan göra mig gråtfärdig. Miljön är som ett ryskt barnhem!!!


Det är inte klokt!!
DET FINNS INTE PENGAR...SE OVAN


Jag vet inte hur jag ska hantera det, tog med kameran och dokumenterade det ( jo, rektorn har kännedom om läget) och har visioner om att gå vidare till politikerna och göra något åt det här. Jag ska skriva mer om det i en egen insändare känns det som. Jag satt hemma och tittade på bilderna och kände gråten och förtvivlan spränga i min kropp. Det var därför jag hoppade av min valda yrkesbana, Förskollärare, för ca 20 år sedan. Nu är jag av olika anledningar tillbaka en tid. Koänslan att inte räcka till hade jag redan då, man har inte en chans att räcka till för ALLA dessa små individer som behöver ALLA TRYGGHET och tillit de kan få. Vissa får den bara där. Då möts de av slitna trasiga möbler, tomma väggar med skruvhål, personal som inte hinner med dem, trasig ej komletta spel.










VEM AV OSS VUXNA SKULLE VILJA GÅ TILL EN ARBETSPLATS VARJE DAG SOM SER UT SOM DENNA???? JAG BARA UNDRAR?!!


Vi vuxna har åtminstone valet att ta oss därifrån,
barnen har inte EN CHANS!!!!
FRUKTANSVÄRT RENT UT SAGT!


VAD GÖR VÅRA POLITIKER?
Snart är det val!
Skönt!
MEN är alternativet bättre, just i vår stad...Det undrar jag!