....sitter här mitt inatten och har svårt att varva ner. Jag har sovit en timme ungefär och vaknade, mest för att det var varmt, det har ju varit en underbar sommarhetta idag, min ena systers födelsedag till på köpet.
Det är bara Lilla M och jag hemma, resten av familjen är på äventyr norrut. Lilla M sover med mig i stora sängen, mest för att hon kommit hem från sin pappa i dag och då kan det vara lite svårt att komma till ro.
Vi la oss tidigt.
I morgon är en stor dag!
Lilla M smygbörjar på LEKIS, eller "förskoleklass" ska man visst säga.
Jag säger LEKIS.
Den rätta starten är om en vecka när alla kommer.
Var tog dessa år vägen?
Nån som tänkt tanken eller åtmistone hört nån säga det förr??:-)
Ändå är det bara början, säger mina vänner som nu har mer eller mindre vuxna barn.
Jag då?
Jo det är en annorlunda dag för mig med, jag hoppas den är livsavgörande, mer eller mindre. Mina visualiseringar de senaste veckorna har handlat om detta avgörande som ska hända i morgon.
Mina känslor i magen talar sitt tydliga språk som de gjort vid sånna här livsavgörande tillfällen förut.
Jag litar på de känslorna.
Min egen Gud.
Jag tror att det är så.
Med GUD alltså.
Varje människas egen Gud sitter i magen.
Hon (eller han) kallas för "intuition" och "mål".
En vän till mig kallade sin för att "Be till universum" och känna tillit.
"Släppa tagen och ha tillförsikt" är ett annat uttryck.
Ja...och ha en stark tro på - just "GUD -han i himmelen".
Jesus, var enligt min mening bara en smart businessman som inte har med den känslan att göra som jag talar om.
De - magkänsla-GUD jag talar om och Jesus spelar liksom inte på samma planhalva.
Enligt mej alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar