tisdag 26 oktober 2010

Tisdag i snuvans tecken..

Sätter man sin fot bland många barn vars baciller man inte kan ducka från, hamnar man förr eller senare, i mitt fall förr...i ryggläge med hosta, snuva och huvudvärk som sängkompis en tid.  
Inget mysig sällskap.

Förflyttar man sig till soffan, tänder ljus och tittar på en go film känns ryggläget aningen lättare att acceptera. I mitt fall händer det sällan att jag tar mig tiden att se på en film så visst, på så sätt är det välkommet.





En höstig ljuslykta som tedde sig läckrare i mitt huvud
innan den fick sin verkliga look, lite väl dagisaktig i mitt tycke...
nu finns den och får delvis fylla behovet av höstfägring

Nu ska jag lägga mig och se på "Tillbaka till Eden" en film/serie i 3 delar som jag slukade i slutet på 80-talet.
Förväntningarna är något tveksamma då tekniken gått framåt sen dess
......huvva.....20! år.....

Håller också på att skapa ett bildspel som jag skulle vilja ha här på min blogg, får inte till det riktigt och efterfrågar härmned expertishjälp här på min blogg....

Tack så länge och prosit!  

onsdag 6 oktober 2010

Djupare funderingar om människosläktet och dess beteende...

Nu blir jag djup.
Bråddjup.

Jag måste ventilera och slänga ut en fråga.
Frågan är valfri att svara på om man läser min blogg....

Varför är det så många människor som saknar empati? Som bara ser till sitt och inte kan sätta sig in i andras situationer - trots att de får sig serverat ord till känslorna
och en öppen hand till en diskussion?

Varför ser inte dessa människor att en konfrontation är ett rop på en diskussion, en plattform för olika värderingar, ett givande och tagande och en plattform med plats för respekt inför varandras känslor och åsikter.

Runt omkring mig under åren - då och nu - finns det människor, oberoende av varandra,  som betett sig och beter sig så egoistiskt, respektlöst och oempatiskt att jag faktiskt har svårt att tro att det kan hända!  
Det de fått är ett ärligt rop på hjälp, en blottad bringa och ett försök till själbevarelsedrift.

Varför sätter dessa människor sig själva som förmer?
Varför anser de att de har rätt att ignorera, bespotta och lägga sig i andra männsikors liv och tror sig kunna styra över andra?

Vad är det som gör att jag varje gång det händer blir lika
förvånad, förbannad, ledsen OCH MAKTLÖS??
Jag tror på mänskligheten,
det är väl därför jag tror att det inte kan hända det som händer.

Jag anser att om man sätter ord på sina känslor och beskriver vad man känner och tycker så kan man inte få annat än respekt.
Jag måste nog kapitulera totalt där och medge att det inte är sant.
Man ska vists hålla käft, tiga still och gilla läget.
Jag vill inte det!
Jag tar inte mer skit nu!

Tycker att GRYNET som var barnens (läs: tjejernas) stora förbild i början på 2000-talet kan blomma upp igen och lära våra barn (och oss vuxna) att stå upp för sig själva.
UTAN att för den skull trampa på andra.

lördag 2 oktober 2010

Skogskalas i dag!

Idag är det lilla M´s födelsedag!!

6 år!

Vi har som tradition att ha familjekalaset  i skogen en bit hemifrån, där finns vindskydd, grillplats och allt man behöver!
Vi grillar hamburgare och äter tårta och har det trevligt en stund.
Idag ville hon ta emot släktens jubel sittandes på taket på vindskyddet "det känns mindre pirrigt då" sa hon.
Antagligen för att hon har överblick!
Hon är klok min lilla.

Vi har fint väder varje år, första året blåste det rätt rejält, men på vår plätt så var det lugnt. Då blev det extra mysigt.
I morse var det mjölkdimmigt ute och hopp om sol låg långt borta.
Men mitt på dagen när det var dags att ta sig till skogen så kom solen.

Tack för det!

Lilla M fick 6 st vackert rosa rosor på morronkvisten
Just den här tiden i oktober brukar det vara just så vackert som den vackraste höst kan vara..så även idag.

Storkusinen gömde godis till barnen som de letade upp, en är fortfarande kvar eftersom han hittade ett specialbra ställe så den inte blev hittad alls. Skogsmulle ska också ha nåt mysigt på lördan, vassego.

Det är härligt att ha en sån liten familj och en så stor storfamilj som jag har!

Tack för att ni finns alla mina kära!