Djupare funderingar om människosläktet och dess beteende...

Nu blir jag djup.

Bråddjup.

Jag måste ventilera och slänga ut en fråga.

Frågan är valfri att svara på om man läser min blogg....

Varför är det så många människor som saknar empati? Som bara ser till sitt och inte kan sätta sig in i andras situationer - trots att de får sig serverat ord till känslorna

och en öppen hand till en diskussion?

Varför ser inte dessa människor att en konfrontation är ett rop på en diskussion, en plattform för olika värderingar, ett givande och tagande och en plattform med plats för respekt inför varandras känslor och åsikter.

Runt omkring mig under åren - då och nu - finns det människor, oberoende av varandra,  som betett sig och beter sig så egoistiskt, respektlöst och oempatiskt att jag faktiskt har svårt att tro att det kan hända!  

Det de fått är ett ärligt rop på hjälp, en blottad bringa och ett försök till själbevarelsedrift.

Varför sätter dessa människor sig själva som förmer?

Varför anser de att de har rätt att ignorera, bespotta och lägga sig i andra männsikors liv och tror sig kunna styra över andra?

Vad är det som gör att jag varje gång det händer blir lika

förvånad, förbannad, ledsen OCH MAKTLÖS??

Jag tror på mänskligheten,

det är väl därför jag tror att det inte kan hända det som händer.

Jag anser att om man sätter ord på sina känslor och beskriver vad man känner och tycker så kan man inte få annat än respekt.

Jag måste nog kapitulera totalt där och medge att det inte är sant.

Man ska vists hålla käft, tiga still och gilla läget.

Jag vill inte det!

Jag tar inte mer skit nu!

Tycker att GRYNET som var barnens (läs: tjejernas) stora förbild i början på 2000-talet kan blomma upp igen och lära våra barn (och oss vuxna) att stå upp för sig själva.

UTAN att för den skull trampa på andra.