I morgon ny månad! SEPTEMBER välkommen!

DET ÄR HÄRLIGT MED HÖSTEN!



En höstbild med några år på nacken som föreställer Lilla M i höstlövsregn.


Jag gillar den årstiden bäst. Det vackra färgerna, den höga luften, de rena och friska som omsluter oss.
Jag är så fullkomligt nöjd med att sommaren är över, ÄVEN om den tog slut aningen snabbt - även i år.
ÅÅÅ!! jag gillar sommaren också!!! Tro inte annat!
Vi behöver den så väl!!
MEEEN, jag skulle absolut inte kunna bo i ett land där det är bara två årstider som sommar och lite vår, typ.

Varje tid har jag ett behov av och det är hösten som ger mig FRID!
Då är det slut på alla "krav" att man ska bli brun, man ska vara "fit" man ska ha härliga picnicar och umgås i glada vänners lag med förberedda middagar som "bara lagar sig själv"(?)...etc, etc....det har alltid stressat mig.

Inte för att det inte är några krav på hösten....
Numera, när vi är med hus med en trädgård så tillkommer en hel del sysslor förvisso. Det vi planterade så gladeligt ska nu summeras och just i år, för min del, blev det ju inte så mycket att vara stolt över.
De bidde inte som jag tänkt.
Det kommer fler år, jag är ju bara nybörjare.

Vi har tre äppelträd, två plommonträd, ett gigantiskt stor bigarråträd med jättegoda bigarråer ( ifjol lät fåglarna oss smaka och plocka, i år tog de visst tillbaka "sitt" träd, vi hann inte med alls. :-( Nästa år ska jag såga ut nån stor skrämmande fågelmall och montera upp högt i trädet som skrämmer bort dem.)
Vi har också vinbär, krusbär, jordgubbar å rabarber. De två sistnämnda blev det inte heller mycket av eftersom vi flyttade landet just när de inte ville att vi skulle göra det.
Så nog har vi att göra.

Ska bara bli frisk först.

Kära mamma tar hand om äpplena och förtrollar dem till äppelmos till stora familjens förtjusning.

Inuti mig känns det dock lite annorlunda i år eftersom jag har vinglat mig ut lite i mitt yrkesliv och hamnat vilse, kan man säga. Jag känner mig instängd, som i ett ägg och bara knackar och knackar för att komma ut så jag kan börja med det jag ska göra. Det är ett RACKARNS HÅRT skal just nu och innan jag knackar mig ut så måste jag samla på mig kraft så jag klarar mig därute.
Jag som alltid har haft kraften, nu har den sinat en aning....det känns skrämmande!!
Mitt smått kaxiga och också trygga yrkes-jag har tufsats till och jag vet att det bara är jag som kan kamma till det.Det är också både skrämmande OCH inspirerande. Jag kan bara inte bestämma vad jag ska fokusera på. Hela jag skriker efter att får vara kreativ...tyvärr kan man inte leva på det. Vill skriva, vill skapa vill sälja vill...vill...vill.....beslut, beslut, beslut. Trött.

Den där magkänslan som jag tidigare skrev om, den finns där, den leder mig, samtidigt sitter han, den där - JANTE - och mopsar upp sig.
Jag är visst svag för honom ....J-A SKIT!!