Problem är till för att lösas....

...Mitt favoritcitat är för närvarande:

Alla problem går att lösa, går det inte att lösa så är det inte ett problem utan en faktisk omständighet som man måste anpassa sig till

Den som uttryckte detta väldigt finurliga så jag hörde det var komikern Henrik Hjelt (som vi ser i Parlamentet, bland annat)  i sitt sommarprogram den här sommaren 2010.
Det ska från nu bli mitt motto.
BRA!.





En färgklick i skogen att bli glad av...bara!!

   

Man kan också luta sig mot "Sinnesrobönen", dock med en mer religiös ton...

Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Hur som helst så har jag löst en del smått som stört mig på senaste tid...(en del stort finns dock kvar, tyvärr)

Hur som helst så gläds jag åt det lilla....som att jag fixat lite småfrågetecken på den här bloggen, som sagt med hjälp av "Åsa-Annorlunda", men faktiskt en hel del av endast mig själv.

Fler saker som oroat i mitt sinne - men inte längre:

1)

Min kameraladdare är återfunnen....den var försvunnen hela sommaren. Lånade kära mammas laddare mellan varven dock.

2)

Min höstjacka dök upp precis när jag behövde den

3)

Facebook.....vad är det som drar? 




Jag har en förmåga att hitta
hjärtan
överallt....här - ett hjärtspår i gruset efter ett härligt höstregn!
Kärlek finns överallt! 

 

Det här med FB.

Facebook.

Jag tycker på sätt och vis att det är lite finurligt med det där. Jag som flyttat runt lite har haft förmånen att få ha fått både lämna och sparat spår här och var och har skaffat mig vänner runt om i vårt land. Vännerna är kvar där jag en gång var och med FB kan vi ha lite kontakt så det blir lättare att ta kontakt personligen när man kommer dit - förr eller senare - och tvärtom.

Men när jag skriver vad jag ätit eller om jag är trött, ska handla mat eller gå på krogen så känns det som att jag trampar på mig själv faktiskt. Ändå skriver jag ibland sånt. Ja, vad ska man skriva?

Det är roligt att titta på mina vänners bilder och vill därför lägga ut en del själv. Vill vara personlig men inte för privat. Om jag går lite över gränsen känner jag det direkt med en besk eftersmak. Aktar mig för det. För min egen och min familjs skull. 

Går nog över mer till min blogg, men samma regel....personlig men inte privat.